Sommarlov snart. Sååå härligt. Bara imorgon kvar. 

 

Jag börjar sakta inse vad jag faktiskt sett. Jag har sett Justin. Älskade, underbara Justin. Jag har varit i samma

arena som honom, andats samma luft som honom och sett honom. Det är helt oberskrivligt. Jag har också börjat inse att för varje dag som går kommer jag glömma bort denna känsla. Snart kommer det jag precis upplevde vara ett minne blott och jag kommer inte kännsa denna känsla. Jag vill inte det. Jag vill inte att det skall vara över. Helt ärligt får jag en klump i halsen när jag tänker på det. Jag älskade att hoppa upp och ner helt svettig, sjunga tills jag hade så ont i halsen att jag inte kunde svälja och att bara se honom. Bara se honom. Jag har nog aldrig riktigt insett hur mycket jag faktiskt älskar honom förrän nu. För det gör jag. Jag älskar Justin Drew Bieber. Han är en förebild, en idol, ett exempel på att du aldrig skall ge upp och att alla faktiskt är människor. Han gör fel, misstag, saker han inte borde göra. Men det är faktiskt det som är det underbara med honom. För faktum är att han är som vilken annan nittion-åring som helst. 

Men back to track, igår var underbart. Första delen av konserten var dock mer fokus på att överleva trycket. Men

sedan hittadede vi vår lilla plats och där var det perfekt. Vi stod nästan längst fram där man kunde stå med de

ståplats som vi hade (eftersom vi inte hade Golden Circle kunde vi inte så närmast scenen men det gjorde mig

inget). Jag såg honom perfekt därifrån. Jag såg honom faktiskt. Med mina egna ögon. Jag hörde hans röst. Det

är helt sjukt. Jag har nog aldrig varit så lycklig som jag är just nu. Jag är i extas, inne i någon trans. Kan inte inse

det.. Jag var så sjukt lycklig igår. Stolt (som Maja beskrev det) på något underligt sätt. Stolt att han kommit såhär långt. Helt sjukt. När han sjöng Fall, åh usch vad underbart. Och Believe, med ljushavet i lila och vitt som alla hade. Jag kan inte beskriva med ord hur underbart det var. Och Belieber:sarna var ju sjukt snälla. Vi träffade någon tjej som var där ensam och hon var hur schysst som helst. Åh, åh, åh. Vill inte att det skall vara över. Hahaha, jag blir så emontional. Men jag vill verligen inte glömma hur detta känns. Hur det kändes igår. Hur allting var. Åh fyfan.

Men nästa gång, nästa gång skall jag och Louise gå igen. Nästa gång. Åh vad jag längtar.

 

 Lite sådär lagom töntigt inlägg. Men ja, lev med det.

 

 Trodde inte jag skulle ha ångest denna söndagen eftersom jag bara skall gå i skolan tre dagar denna vecka,

 varav en dag är typ "sim"-dag, men jo; nu sitter jag här likförbannat med världens ångest. Skall rensa klart min

 mobil på onödiga bilder, ta mig en kopp med té (lol) och sedan gå och lägga mig. Kram! 

 

 Idag är det söndag, vilket vanligtvis brukar vara min pluggdag men jag pluggade det mesta igår så jag är typ

 plugg-fri. Hade tänkt att jag snart skulle jag göra mig lite lunch och sedan bara ta det lungt resten av dagen.

 Puss!